Nu när vi har flyttat till Fågelbacken har många förändringar skett. Inte minst i klassrummen. Vi har nya ladduttag, katedern har tagits bort – och borden placerats om.

Istället för att sitta två och två med näsorna mot katedern, sitter vi nu i små “öar”. Denna förändring har medfört problem. Vi elever får sitta med ryggen mot läraren och undervisningen blir störd. Därför bör borden flyttas tillbaka!

För det första leder de nya öarna till att de flesta elever sitter med sidan mot tavlan. De måste alltså under genomgångarna sitta och vrida på huvudet. Att dag ut och dag in sitta och vrida huvudet 45° är obekvämt och kan orsaka nackbesvär. Som ni ser på bilden längst ner i artikeln är det värre för vissa elever, de på plats 5-12 och 21-24 måste anstränga nacken mest. Det är bara 4 elever som sitter riktade rakt mot läraren, eleverna 19-20 och 25-26. Resterande 24 elever måste vrida på nacken. Det kan leda till att eleverna väljer att bara titta framåt, istället för att titta på läraren, och tänka “jag kan ändå lyssna på genomgången”. Fast om man inte tittar på läraren får man enkelt ögonkontakt med en kompis istället, eller så börjar tankarna sväva iväg och man slutar lyssna. Tänk på elever med koncentrationssvårigheter, det måste bli ännu svårare för dem att fokusera om de inte ens kan titta på läraren på ett bekvämt sätt!

Det är även omöjligt för läraren att kunna se ansiktena på alla eleverna 5-12, eller 21-24, samtidigt. Läraren kan inte heller gå runt i klassrummet utan att få ännu fler ryggar vända mot sig. Eleverna kan vrida på sina stolar för att kunna sitta och se läraren på ett mer bekvämt sätt, men då kan de inte ta anteckningar på lektionerna. Det är även svårt att se sina klasskompisars ansikten. Eleverna 5-12 sitter med ryggen mot varandra, och det gör eleverna 21-24 också. Om vi tittar på till exempel elev 18 så har hen fyra personer som blockerar sikten i en rak linje mellan sig själv och elev 13. Om läraren ställer frågor och ger ordet till klasskompisar som ska svara, är det svårare att höra vad de säger om man inte kan se deras ansikten.

En av de största argumenten för att placera borden i öar är att det ska inbjuda till grupparbeten. Att elever ska kunna sitta många vid ett bord och diskutera. Men om vi tänker oss ett grupparbete på sex personer – är det en fördel att sitta utspridda vid tre bord, som eleverna 17-22 gör? Då måste de prata ganska högt för att kunna höra varandra – då det pågår flera grupparbeten i ett rum blir det snabbt en hög ljudnivå, vilket gör det svårare att koncentrera sig. Det kan leda till att läraren får mindre tålamod, att eleverna får huvudvärk eller till och med hörselproblem, och även betygen kan försämras. Vore det inte bättre att flytta några stolar när det är grupparbete, och sitta runt ett tvåpersonersbord och diskutera? Då sitter man närmare sina klasskompisar, så det kommer bli långt mycket tystare. Om det trots allt skulle behövas två bord att sitta runt, så är det enkelt att skjuta bak ett bord.

I öarna sitter vi sex till åtta personer vid ett sammansatt bord; fler personer att prata med. Öarna påminner om till exempel ett middagsbord – de inbjuder till småprat. Vid varje lektions början sätter sig elever ner och börjar prata högljutt, istället för att låta undervisningen börja. Även under genomgångar och arbetsstunder så pratar elever. Eftersom lärarna inte ser alla elevers ansikten så är det svårt att förhindra pratet. Elever kan även mima till sina vänner eller sitta med en mobil under bänken utan att det märks, eftersom läraren inte kan se allas ansikten och därmed inte heller se att de är ouppmärksamma.

Nu hoppas jag att vi ska få en förändring. Att eleverna ska kunna koncentrera sig på undervisningen, och lärarna kunna hålla koll på klassen. Ta tag i det här och se till att borden placeras bättre!

/Ingrid Bjerre