“Jag öppnar ögonen. Jag drömmer inte, det är på riktigt. Det är en mardröm. Peter Kavinsky har mitt brev i handen. Det är min handstil, mitt kuvert, mitt allt.”

Kärleksbreven är Lara Jeans mest värdefulla ägodelar. Hon har fem brev, ett för varje kille hon någonsin har varit kär i. Breven är till för att hjälpa henne få utlopp för sina intensiva förälskelser och genom att ösa ner orden som beskriver hennes känslor i sina brev tar hon avsked av dessa känslor för killarna som lämnar hennes tankar och överförs ner på pappret – breven är alltså inte avsedda för någon att läsa. Därför är de omsorgsfullt gömda i hennes blåa hattask där de ligger i säkert förvar. Ända tills hattasken plötsligt visar sig vara tom. Av någon egendomlig anledning har alla fem breven blivit postade. Ett av dem har hamnat i händerna på kompisen, Josh, i grannhuset – även känd som före detta pojkvän till hennes storasyster Margot – och den sista personen i hela världen som Lara Jean vill erkänna sina känslor för. Med ett desperat försök i att övertyga honom om att breven är gamla och att hon inte har några känslor kvar för honom slår hon ihop sig och bildar ett falskt kärlekspar med skolans populäraste och snyggaste kille, Peter Kavinsky, som har sina egna anledningar till att vilja framstå som upptagen i ett förhållande. Peter är ytterligare en kille som har tagit emot ett kärleksbrev men som hon, med lätthet, har kunnat få att tro att hon inte är förtjust i. För det är hon ju inte längre. Eller? Varför pirrar det isåfall i magen så fort han ler mot henne? Och vad innebär egentligen Peters överdrivna tjurighet som resultat av att hon inte satte sig bredvid honom på bussen – hon var ju ändå bara hans låtsas-flickvän? Kanske hade allt inte bara varit på låtsas, trots allt.

Till alla killar jag har gillat är den första boken i trilogin om sextonåriga Lara Jean Song Covey vars kärleksliv går överstyr när hennes fantasier blir till verklighet. Författaren Jenny Hans bästsäljande tonårsnovell gavs ut som Netflix-film i augusti 2018, med positivt bemötande av både tonårstittare och kritiker.

Berättelsen om Lara Jeans kärleksbekymmer delar många likheter med andra tonårsböcker och filmer med ett typiskt amerikanskt high school-tema. Där finns både de coola eleverna och de lägre rankade nördarna. Där finns den snygga tjejen som anser sig överlägsen av alla andra och förväntar sig få varje kille hon pekar på. Lara Jean är en rar och osäker karaktär som inte vågar möta verkligheten och inse att det faktiskt är möjligt för någon att gilla henne. Men under bokens gång utvecklas den här karaktären – från att ha suttit på sitt rum och skrivit hemliga kärleksbrev, till att leva livet i sällskap med killen hon tidigare bara betraktat från ett avstånd. Den här killen, lacrosse-stjärnan Peter Kavinsky, verkar också bära på andra personligheter än vad utsidan visar och ju längre man kommer i berättelsen desto mer får man ta del av den mera förstående och känsligare sidan av honom, vilket är motsatsen till den arroganta bilden man får som ett första intryck. Samtidigt flätas en annan typ av kärlek in i historien – nämligen den inom familjen. När storasystern Margot, som fått ta över modersrollen sedan deras mamma dog, åker till Skottland på grund av studier, inser Lara Jean förtvivlat att det plötsligt är hennes ansvar att ta hand om lillasystern Kitty och deras tankspridda och lite vilsna pappa. På olika sätt har Lara Jean fått möta sina rädslor och blivit tvungen att lämna bekvämlighetszonen, både i hemmet och det övriga livet. Jag tycker om att författaren väljer att inte sätta det simpla high school-livet i fokus, vilket börjar bli allt mer vanligt och långtråkigt i andra böcker och filmer på samma tema, utan hon låter också andra miljöer väga lika tungt i berättelsen.

 

Niondeklassare