Det är 14 februari och ens instagramfeed fylls med rosa bilder med choklad, rosor och sockersöta captions skrivna med kärlek. Det är alla hjärtans dag, dagen då alla par berättar för hela världen hur mycket de älskar varandra och singlar pratar bittert om hur de ska köpa choklad till sig själva.

Det är en dag fylld av blandade känslor. På samma gång som man som ung egentligen inte borde behöva en dejt på en speciell dag för att vara glad, sticker det till i hjärtat vid synen av all den plastiga kärlek som delas mellan människor. Det ligger i de flesta människors natur att vilja passa in, vara en del av något större och alla hjärtans dag är inget undantag. För visst hade det varit roligare att sitta och hålla hand med någon i biomörkret, än att ständigt behöva övertala sig själv om att det är okej att vara ensam? Är inte allt det där pratet bara en fasad man håller upp för att låta relaterbar och självständig inför sina vänner?

Kanske är det så. Och isåfall kan jag fortsätta på den bittra vägen och passa på att nämna hur annorlunda högtiden har firats genom århundraden. Historien bakom alla hjärtans dag började med att hedra ett katolskt helgon, St. Valentine. Det är dock lite ospecificerat vilken av dem de syftas på då det finns flera stycken. Under lång tid var dagen associerat med olika folktraditioner i olika länder. I mitten av 1800-talet började man skicka handskrivna kort, och om man skulle vara riktig elegant hade kortet spets eller band. På 1860-talet började industrin för att sälja chokladaskar och sedan blev andra gåvor, som smycken, mer vanliga. Idag har alla hjärtans dag precis som allt annat i världen blivit påverkad av sociala medier och internet, och det är mer vanligt att visa sin uppskattning för folk på nya, digitala sätt.

Dock är det ju ingen som tänker på den långa historien av helgon och traditioner, när man går och köper en chokladask på Pressbyrån till sin käraste. Ingen överanalyserar det faktum att ännu en gammal högtid, som förut varit kopplad till antingen religion eller gamla traditioner, förvandlats till en på många sätt materiell händelse. Både halloween och alla hjärtans dag är idag av de flesta ansedda som vanliga högtider, där man som vanligt ska spendera pengar på saker som man egentligen inte behöver. Men visst låter jag lite tråkig när jag nämner att alla hjärtans dag nuförtiden är en ganska kommersiell högtid? Det låter ju mest som att jag är bitter över att jag inte har någon valentine och att jag högst troligtvis kommer tillbringa dagen önskandes jag hade någon att ge rosor.

På sätt och vis är det sant. Det är svårt att kritisera något som på många sätt är vackert och kärleksfullt, så som alla hjärtans dag, utan att låta väldigt bitter. Det är ju inget fel med de enkla konceptet att visa dem man älskar exakt hur mycket man älskar dem. Men borde man inte visa det varje dag? På samma sätt som man inte bara borde vara snäll till julafton, borde man inte begränsa sin kärlek till en endaste på året. Inte heller borde kärlek endast förknippas med att köpa en massa saker. Man kommer äta upp chokladen och alla rosorna man köpt kommer vissna. Vanlig hederlig vänlighet kan dock uppskattas längre, kanske en liten handskriven dikt som på 1800-talet? Inte för att det var så värst genuint heller, då det fanns böcker med färdigskrivna verser för dem utan fantasi.

Och nästa gång när någon frågar om du ska göra något på alla hjärtans dag, och du inte har något svar, skäms inte. Det säljs tillräckligt mycket choklad ändå. Men ha inte heller skuldkänslor ifall du och din dejt har planerat dagen i månader. Inget säger ju trots allt “jag älskar dig” som en bukett rosor.