Strigoi mort är föregångaren till dagens vampyr och är ett av östeuropas många dödsväsen. Strigoi är samlingsnamnet för alla dessa dödsväsen, alltifrån spöken till levande döda. En strigoi mort kan skapas genom en mängd olika sätt, t.ex:

• Var det sjunde barnet av samma kön i en familj
• Levat ett liv i synd
• Att ha dött utan att vara gift.
• Att ha blivit avrättad för mened ( ljuga i domstol )
• Att ha begått självmord
• Eller att dö från en häxas ( Strigoaică ) förbannelse.

Då frågar ni er säkert hur man igenkänner en strigoi mort? Jo, på dagen ligger “morten” i sin kista medans den på natten är ute och torterar sin familj/släktingar och det är då som man kan öppna upp kistan och studera liket. Det första man märker är att likstelheten inte har kickat in och att liket är fortfarande varmt och pulserar med blod. Det finns också hål i liksvepningen eftersom att vampyren har tuggat på den i döden. Ibland så har vampyren också det vänstra ögat öppet samt att den visar tänderna (hollywood-vampyrens huggtänder finns dock inte hos folkhistorians vampyr). Det finns också en uppsjö av olika sätt för att ta kål på en vampyr. Man bör dock veta att bara en levande strigoi, en Strigoi viu kan se vampyrer därför lämpar de sig för att vara vampyrjägare. När en Strigoi viu dör så förvandlas de till en strigoi mort. Därför måste deras begravning ske på ett mycket specifikt sätt för att de inte ska genomgå en förvandling, en “klassisk”  strigoi viu begravning kan gå till något såhär: Man kremerar kroppen, blandar askan med blod och åvatten och låter sedan dennes nära och kära dricka blandningen. Precis som den klassiska vampyren tål inte folkhistorians vampyr vitlök och dör av en påle genom. Det finns inget dokumenterat om att strigoi mort dör av solljus, detta är något som hollywood har kommit på i början/mitten av 1900-talet.

Observationer

Under den kommunistiska eran ökade observationerna av vampyrer markant. Radu Floroscu i sin bok Search of Dracula, The history of Dracula and Vampires berättas om en händelse år 1969 i staden Câpâtâneni. Därefter en äldre mans död så skulle flera familjemedlemmar dö under mystiska omständigheter. När man grävde upp kroppen visades det sig att liket inte hade några tecken på förmultning, hans ögon var vidöppna och ansiktet var rött och förvridet. Man brände kroppen för att rädda hans själ.

Det finns en annan berättelse från 1970 då en serie av fruktansvärda brott begicks i Bukarest. Attackerna skedde vid midnatt under kraftiga stormar. Offren var servitriser som var på väg hem från jobbet. Ion Rimaru blev identifierad och gripen pga bitmärken på offrens kroppar. Under rättegången så var Rimaru under ett tillstånd av konstant dåsighet. Han blev förhörd vid nattid eftersom att han var inte vaken vid någon annan tidpunkt. När Rimaru blev dömd till döden blev han våldsamt upprörd. Flera polismän krävdes det för att hålla ner honom Efter att Rimaru hade blivit avrättad omkom hans far i en mystisk olycka. Det visade sig under undersökningen av brottet att pappans fingeravtryck kunde identifieras som dom tillhörande en seriemördare under 1940-talet. Brotten var också väldigt lika de av Rimaru, väderförhållandena var likadana, till och med namnen på några av offren var likadana…

I nästa nummer drar vi till Mellanöstern för att ta en titt på Ghoulen!

Källor:
http://www.camelathompson.com/blog/the-romanian-legend-of-the-strigoi
https://en.m.wikipedia.org/wiki/Strigoi