Kärleken till den kinesiska flickvännen Christine Wu har gett Paul en ny livsgnista. Sorgen efter den döde sonen tynger inte honom varje dag längre och han trivs i sin tillvaro på den stillsamma ön Lamma utanför Hongkong. Dock bär Christine på  ett trauma sedan barndomen, Hennes pappa och bror dog under kulturrevolutionen i Kina och tillsammans med sin mamma flydde hon till Hongkong. Det är inget Christine tänker på särskilt mycket, men en dag får Christine ett brev från sin bror som hon trodde var död, Det visar sig att han bor i Shanghai. Broderns fru är svårt sjuk och han vädjar till Christine att hon ska komma till Shanghai och hjälpa dem.

När Christine och Paul anländer till den lilla byn utanför Shanghai dras de in i händelser som sätter både deras relation och deras liv på spel.

Ensamhetens språk är en uppföljare till Jan-Philipp Sendkers bok “Viskande skuggor”. De följer båda den amerikanska journalisten Paul Liebovitz som är bosatt på ön Lamma utanför Hongkong där han levt ett väldigt ensamt och stillsamt liv sedan sin sons bortgång. Den stora skillnaden i Pauls liv i de båda böckerna är att karaktären Christine, som i Viskande skuggor var Pauls vän, har blivit hans flickvän. Jag tycker inte att det är någon särskilt stor förändring, eftersom det var någonting jag anade när jag läste Viskande skuggor. Jag tror att man egentligen inte behöver ha läst Viskande skuggor för att förstå Ensamhetens språk Huvudmiljöerna och huvudpersonerna beskrivs på nytt och de andra miljöerna är nya, eftersom den inte utspelar sig i Hongkong utan i Shanghai.

Jag tyckte att boken var väldigt fängslande och jag rekommenderar den varmt om du tycker om att sträckläsa. Jag gör det och därför tyckte jag det var väldigt lätt att läsa boken. Dessutom känns allt Sendker skriver om äkta, eftersom han själv har varit korrespondent i Asien, vilket gör det trovärdigt Det innebär dock inte att händelserna och karaktärerna finns på riktigt utan det beskriver hur politiken i Kina fungerar. Det är just det som är temat i båda Sendkers böcker om Paul Liebovitz, de berör ämnet korruption i Kina och det är något som var jag tyckte var bra med boken. Det var bra, eftersom samtidigt som jag läser en skönlitterär bok blir allmänbildad, eftersom ämnet boken handlar om är verklighetsbaserat.

Miljöerna och situationerna känns autentiska och det blir trovärdigt, eftersom Sendker under många år var korrespondent i Asien och därmed känner miljöerna väl och vet, till exempel hur det kinesiska rättssystemet fungerar. Det ger en perspektiv på saker som känns surealistiska i västvärlden, men är förekommande i Kina, exempelvis fängelsestraff utan rättegång för att man uttryckt sin åsikt på internet.

Jag rekommenderar boken om man är intresserad av internationell politik, men också vill ha en bok med högt tempo och spänning som får en att inte vilja sluta läsa. Dessutom tror jag att den är bra för en person som vill börja läsa, eftersom språket inte är svårt och det är ett högt tempo vilket leder till att det är svårt att bli uttråkad. Jag skulle ge boken fyra av fem stjärnor. Anledningen till att den inte får full poäng är för att man inte blir särskilt uppslukad av karaktärerna vilket leder till att det är svårt att känna empati för dem.

Text: Isac Jaenecke 9C