Det är på alla hjärtans dag år 1900 som invånarna på den lyxiga tjej-internatskolan Appleyard College stiger på den hästdragna vagnen som tar dem till picnic-området nedanför berget Hanging Rock. Elever och lärare är alla lika lättade över att äntligen få en dag ledigt och atmosfären är generellt positiv. Inte ens den griniga matteläraren Greta McCraw kan ana hur illa dagen är dömd att sluta.

Väl framme passar alla på att njuta av dagen till fullo . Unga flickor tar sin plats i solen, njuter av maten de packat och klagar över tajta korsetter. Det är inte förrän McCraw ger de tre äldsta tjejerna – Irma, Miranda, och Matilda – tillåtelse gå närmare stenformationen om både hon och den yngsta flickan Edith följer med som saker börjar gå nedför.

Det har gått mycket längre än 20 minuter, den tid de fick på sig innan de skulle komma tillbaka, när Edith kommer springandes tillbaka från berget, helt ensam och utan något minne av vad som hänt med resten av hennes kompanjoner.

De saknade studenterna hittas varken den 14 februari eller någon utav de kommande dagarna. Och när fler och fler åtgärder tas ökar medians intresse, vilket visar sig dåligt för internatskolans överlevnad då fler och fler elever tvingas sluta. Men det är inte bara på Appleyard College som panik utbryter. Vid Lake View Mansion kan den unga Michael Fitzhubert inte sluta tänka Miranda, som han sett inte långt innan hon försvann. Och mot sin vän Albert Crundals råd ger han sig ut för att leta efter tjejerna själv.

Picnic at Hanging Rock gavs ut av den australiensiska författaren och konstnären Joan Lindsay år 1967. Den är klassificeras som en gotisk deckare, även om den inte nödvändigtvis följer det typiska formatet, och anses vara en australiensisk klassiker, en titel som jag tycker att den förtjänar efter att ha läst den.

Boken följer hur händelserna vid Hanging Rock utlöser en serie av händelser som påverkar både de inblandade och de inte inblandade på gott och ont. Den följer flera personers perspektiv, och beskriver vad som händer både på Appleyard College och Lake View Mansion. Den har även ett flertal kapitel i form av  tidningsartiklar, vilket får händelserna att framstå som om de verkligen hänt.

Tempot är rätt så långsamt, och inte mycket händer, men jag tyckte att boken var väldigt fängslande ändå. Jag hade dock inte rekommenderat den om du vill läsa en bok med mycket spänning och där det händer saker hela tiden. Vad boken är allra bäst på är person- och miljöbeskrivningar. Alla karaktärer är älskvärda på sina egna vis, och känns unika.

Text: Merit Aerts, 9D